Video: Biogas, E85, bensin och diesel - så mycket skiljer klimatutsläppen 2024
Hantera och styra beteenden, som omfattar vård och möjliggör, bryter mot andras gränser. Att hantera någons liv visar respektlöshet. Den skickar meddelandet om att personen är inkompetent och behöver din hjälp. Nedan är din rädsla och förväntningar om den persons liv, som visat.
Kredit: Av Darlene LancerI verkligheten kan du inte veta vad som är bäst för någon annan, med tanke på hans eller hennes individuella bakgrund, upplevelser och önskningar. Hantering kan börja med små saker, som att ge råd om din mans kläder, din tonårsdjursdjurs eller din flickväns romantik.
Försök att förändra, kontrollera och ge oönskade råd är kodberoende mönster som undergräver andras självförtroende. Kanske låter du ett sympatiskt öra till sina problem och föreslår lösningar. Snart slutar du i rollen som fixare, rådgivare eller cheerleader och blir alltmer inblandade i sina val och upprörd att deras beteende inte uppfyller dina förväntningar. Du börjar titta på deras alla drag för att se om de gör "rätt" sak.
Om du undrar om du hanterar, kontrollerar eller aktiverar, här är några tecken:
-
Du bedömer, råder eller naglar för att ändra X: s beteende eller övertygelse.
-
Du upprepar att ställa frågor.
-
Du följer, pry eller försöker få information om X.
-
Du gör upprepade gånger saker för X som X kan göra.
-
Du aktiverar X.
-
Du gör saker för X som du inte verkligen vill göra.
-
Du uppfyller X: s behov eller erbjuder hjälp utan att bli frågad eller innan det finns någon överenskommelse om det.
-
Du gör mer än din andel eller ger mer än du får i relationer.
-
Du försöker fixa Xs dåliga känslor.
-
Du tänker X på honom eller henne.
-
Du löser X: s problem.
-
Du talar för X.
När det gäller barn är undervisningen annorlunda än kontroll, som ökar vrede och uppror. Du utövar naturligtvis lämplig auktoritet över små barn, men när de blir mogna avstår de goda föräldrarna åldersberättigade beslut och uppgifter till sina barn. Vissa föräldrar kontrollerar och möjliggör sina barn för mycket, vilka då som vuxna inte vet hur de ska vara ansvariga för sig själva.